SKOGLUND: En 20-åring dödas av polisen – måste det vara någons fel?

Det var med förfäran jag i går tog del av uppgifterna att en 20-årig man med Downs syndrom sköts ihjäl av polis efter att han burit ett leksaksvapen av plast. Den första reaktionen är givetvis: Hur kan de? Men riktigt så enkelt är det inte.

Det har i media framkommit att 20-årige Eric Torell förutom Downs syndrom även var autistisk och befann sig på en tre-årings nivå. Hans ordförråd bestod av ordet ”mamma”. Dessutom var han rymningsbenägen och det var just en rymning han var ute på natten mellan onsdagen och torsdagen. Dessutom med en leksak av plast föreställande en K-pist.

Den här leksaken ska Eric ha visat boende på en adress i Vasastan i centrala Stockholm och det är här det börjar gå riktigt snett. Vi vet ännu inte när denna text skrivs exakt hur förutsättningarna var och vi vet alltså inte i vilken situation den som ringde in larmet träffade/såg Eric.

• Var det från fönstret flera våningar upp? Betänk att det var mörkt vid denna tid
• Var det i en direkt konfrontation?

Har man sett bilder på Eric så framgår det klart och tydligt att han har Downs syndrom. Ett handikapp som syns, men i många fall är dessa personer intelligenta och klarar av att leva ett så normalt som det bara går givet deras förutsättningar.

I Erics fall, som jag förstått det, var det dock annorlunda i och med kombinationen med autismen.

Larmet rings in och i samband med detta får polisen fram att det på adressen brukar vistas en känd kriminell person. Det är förståeligt att varningsklockorna börjar ringa hos de som tog emot larmet. Patruller rycker ut och kommer till platsen.

Här vet vi inte riktigt ännu vad som hänt, förutom att det tyvärr slutade väldigt tragiskt.

• Vi vet inte från vilket avstånd poliserna konfronterade Eric som befann sig i en port. Detta var mellan 03 och 04 på natten och ljusförhållanderna torde inte ha varit de bästa. Hur var avståndet?
• Polisen på plats har högst troligt vetskap om den kriminella personen som brukar vistas på adressen och förmodligen är det de uppgifterna de har i bakhuvudet.
• Vi vet ännu inte om inringaren visste om Erics Downs syndrom. Vi vet inte från vilket avstånd personen såg Eric. Om hen fått en bra överblick torde det vara mycket märkligt om denne person inte berättat om det synliga handikappet. Det kanske hen har gjort, har det i så fall framgått till de utryckande patrullerna?
• Det pratas om att tre poliser avlossade sina tjänstevapen nästintill samtidigt. Det får mig att tro att de upplevde situationen som ytterst hotfull. Det ligger liksom ingen vinning för polisen att skjuta en person, såvida det inte verkligen är nödvändigt och den absolut sista utvägen.
• Till syvende och sist handlar detta om att leva eller dö. Ett beslut som ska fattas på sekunden och ovan angivna punkter visar att det finns en hel del frågetecken om hur mycket kännedom det fanns om situationen.
• Eric hade ett leksaksvapen i sina händer. Hur lätt var det för poliserna att avgöra statusen på vapnet? Leksaker görs väldigt verklighetstrogna och på avstånd kan de misstas för att vara riktiga.
• Även om nu poliserna visste att Eric hade Downs syndrom, vad är det som säger att vapnet i hans hand inte hade kunnat vara riktigt ändå? Han kan ha hittat det i någon gömma som han upptäckt under sin nattliga äventyrsfärd.
• Vittnen berättar att polisen vid flera tillfällen skrek ”lägg dig ner” och ”ut med händerna på sidorna”. Vad vet vi om Erics förmåga att ta till sig information? Enligt mamman befann han sig på en tre-årings nivå. Han kanske såg det som en lek och började närma sig poliserna. Dessutom hade han svårt att göra sig förstådd och detta kan eventuellt ha tolkats av (ovetande om hela bilden) poliserna som att personen kanske var påverkad av någonting?

Folk i sociala medier och forum slår just nu knut på sig själva för att hitta syndabockar i detta fall. Polisen skuldbeläggs, föräldrarna skuldbeläggs, inringaren skuldbeläggs och till och med Eric, som numera är död, skuldbeläggs.

Det är vidrigt att läsa faktiskt. Kan vi inte bara vara överens om att det här högst troligt är ett fall där inga syndabockar finns? Bara offer.